nytt jobb. ny bostad. inte direkt nya vänner, men bra vänner. det vad jag lever med nu och jag känner mig smått nöjd om jag ska vara ärlig. vädret varierar mellan regn, sol och moln här i korea, och denna söndag så bara öser det ner. kanske inte så överdrivet, men det är hyfsat avslappnande att höra ljudet utanför.

 

och just det, nya stället! i måndags så kontaktade jag en man som lagt ut en annons om ett rum som just hade blivit ledigt. for dit direkt och bestämde mig efter en timme att, jomen, det här skulle nog bli bra. hyran är låg, och det finns en massa bra saker att använda sig av, som en mickro, en mixer, färdig is från frysen, en gitarr, en takterass, och så vidare. och så ligger det bra till i området itaewon, ett lite mer västerlänskt område, med många restauranger, affärer, barer, och skön atmosfär. jag känner att det var på tiden att jag fick känna mig hemma någonstans, då jag inte hade packat up en enda gång sedan jag kom tillbaka i februari. efter 4 månader var det dags. 

 

och mitt jobb då. det ligger en liten stund utanför själva seoul. tar runt 40 minuter härifrån med tunnelbana. jobbar 3 dagar i veckan, ledig tisdag och torsdag, och har äntligen mina helger fria. visst gillade jag att jobba på bageriet, men även jag vill känna frihet, vilket jag gör just nu. dock så känner jag att jag borde gå dit idag och berätta att jag har flyttat in bara runt hörnet. 

 

ja, detta var mitt inlägg för... månaden? gapet är ännu större nuförtiden, men jag kände att nu var det dags. det är söndag som sagt, imorgon får jag den första av två löner och måste spendera den på att betala första hyran, och andra nödvändigheter. och ja, en ledig söndag, vad ska man göra då, vad ska man äta? kanske se en film? bara vara kanske, speciellt när det regnar. 

 

 

photos; jonatan

 

this was me, three years ago. it was before I knew much about south korea. it was before I had learned about korean pop music. it was before I knew anything about super junior more than they were an awful lot of people to be a boyband. I had no idea what my future would have in store for me, that I would fall in love with a country on the other side of the world, neighbor to the country I was traveling at that moment. I was pretty much lost, no real direction, no real goal to reach, what would truly bring me some satisfaction.

 

but that was three years ago. I was turning twenty, and suddenly discovered my yearning towards Asia, a yearning I had never felt before. it was a place I just HAD to be. and now I'm here. it hits me sometimes when I'm walking down the streets. I'm living in Seoul, the heart of South Korea, I can make myself fairly understood among the locals, I am a registered alien, I have a bank account, I make a living, and I've done it basically by myself. if that isn't something to be proud over then I don't know what is.

 

if there's someone I will always be grateful towards, then it's the person who took the pictures above. visiting him while he was living in China is something I will never forget as long as I live. I've mentioned it maybe far too many times, but I don't know where I would have been if it hadn't been for that desicion I made to go across the world to experience a whole new culture with a dear friend. things couldn't have turned out better. just, thank you.

bestämmer mig såklart att logga in och skriva blogginlägg mitt i natten, men det är väl då man är som mest kreativ? helt ensam på ett hostel golv är jag, en fantastiskt sång på repeat i mina öron, och en del bilder att ladda upp. det är ju fan kul att blogga. det hade jag glömt bort helt. men det är alltid från vem det är man bloggar för. sig själv. sin mamma. någon som man aldrig har träffat förut. någon med liknande intressen. sina framtida barn. ja, någon dag kommer jag nog tacka mig själv. en blogg som man har värnat om under så många år är nästan som de gamla fotoalbumen som man kanske hittar hos farmor någon gång. men nu är det en länk som man av någon anledning råkar komma över igen efter otaliga år.

 

ånej mitt huvud hänger inte riktigt med. 

 

ikväll, när jag väntade på mina vänner på områdets bästa café, så tänkte jag på hur det skulle vara att ha en egen lägenhet här. ingen dyr, en såndär liten, med ett litet kök, en tillflyktsort. man kan säga att jag inte riktigt listat ut min livssituation här i seoul ännu. allt är bara spekulationer. men det går bra som det går ändå.

 

det här med jobbet ja. tack vare min vän angelina, som genom sin vän (och min numera arbetskamrat) agnes fick veta att The Bakers Table sökte ny personal, så skickade jag ett meddelande med CV till dem om att jag var intresserad av anställning. lo and behold så hörde de av sig direkt och ville ha ett samtal. kort och gott så åkte jag dit dagen efter och veckan därpå så klev jag in med skakiga knän och började mitt första skift. jag tror att det går att se på bilderna vilken slags stämning stället medför. jag jobbar som det ser ut nu 6 dagar i veckan, mellan 3 och 9. jag trodde inte det skulle gå så fort att lära sig alla rutiner som det har gått. det mesta bara klickar. förmodligen är det av tidigare erfarenheter (tack subway). jag får prata engelska och koreanska i omlott. OCH jag har lärt mig att skumma mjölk, till caffe latte, och än har jag inte fått några klagomål. jag ser det som en seger. 

 

 

 

sådär, jag är lite trött för det här nu, så vi avrundar. hoppas det har varit en innehållsrik läsning. jag återkommer en annan natt med hur livet är. godnatt!

 

 

 

 

tillbaka. hemma. hemma? vad är hemma egentligen efter det här året? att vara med familjen, nära vänner som jag inte hart sett på över ett år, vara "van" vid allting, är ju verkligen hemma på ett sätt. men också den där staden som jag har lärt mig att bo i över 11 månaders tid. det är något som känns så hemma med det också. men just nu måste jag uppskatta vinterfriden, sällskap av människor jag har saknat, traditioner och nya tankar. efter årsskiftet är det nya tag, med siktet på en enkelväg tillbaka till mitt älskade liv i asien. vad jag har insett efter det här året är att en stor vikt av att vara lycklig handlar inte bara om vad du gör, mycket handlar om var du befinner dig också. jag har startat något i seoul, och ett år är för kort tid för att släppa taget om det.

 

men det är 2 veckor kvar av detta året, jag kommer nog finnar på subway så mycket som möjligt i mellandagarna, så vill du se mig, så kom dit! haha, hur kommer det sig att jag ser fram emot att jobba natt på juldagen och annandag jul. kanske blir det här sista blogginlägget för 2012 också, det märker vi.

 

 

vi har inte många bilder tillsammans som denna. bara oss två. men den är som så härlig på många sätt, så naturlig. idag är det fars dag i sverige. då vi ska uppskatta våra pappor lite mer än vad vi vanligtvis gör. det är många sätt jag uppskattar dig på, och det är många saker som jag är tacksam för. vi har haft våra för- och motgångar, nu på senare tiden kanske mer uppåt, ju äldre och mer förstånding jag blir. jag har en historia som jag alltid berättar om dig för mina vänner, och alla skrattar oftast riktigt väl; varje gång jag har ställt dig en fakta-fråga, eller hur något funkar, något logiskt, så har jag fått nöja mig med svaret "googla det". kanske ställde jag en dum fråga, kanske var du för lat för att svara, men på något vis så känns det som att jag har lärt mig att ta hand om mig själv tack vare det. men samtidigt så vet jag att när jag verkligen behöver dig så finns du alltid där, om än det är svårt att föra ett telefonsamtal längre än 10 minuter vanligtvis. du är en intressant person, en älskvärd pappa, en fantastisk morfar och farfar, och ändå är det bara en liten del av vad som beskriver dig. 

 

jag säger det inte nog ofta, men jag älskar dig. ha en fin fars dag ♥

 

ut eller in. ner eller upp. höger eller vänster.

 

난 잘 모른데.

wow, it's been a long time. really. I barely even understood how to make a new entry with how everything changed on this site. the reason I'm writing in english is that I'm currently visiting my friends school, and using her computer while she's teaching 6th graders english. I've been introduced to every class so far, and eyes go wide, because my friend is vietnamese/american, so she has the asian look, and my appearance is a lot more foreign to them.

 

I wish I was blogging, I wish I had more inspiration for it, to take pitcures for real, but all pictures I take with my camera ends up in a way that doesn't make me satisfied, and the pictures I take with instagram ends up on facebook so those have people already seen. though I'd be surprised if people are still visiting this blog, with it's blog drought. it's sad...

 

ah well, someday, maybe, this place will be alive again.

över en månad har gått sedan jag bloggade sist, och när jag skriver så känner jag mig ovan. hur var det nu man gjorde igen. just det, försök vara intressant, låta den andra parten vara en del av ditt liv på ett litet sätt. men hur sammanfattar jag månaden som gått? kanske bara genom att säga super junior? börjar nästan bli lite less på dem själv, men så dyker de upp någonstans och jag känner att jag nödvändigtvis måste befinna mig på samma plats. det har gett resultat ändå, aldrig trodde jag att någon av dem skulle vara medvetna om min existens på detta viset. ah, nog om det. noooog om det.

jag saknar hem. efter nästan 7 månader så saknar jag mitt hem. jag saknar, mamma, pappa, fausta, mina syskon, mina syskonbarn, mina nära vänner, mina katter, det mesta som har med hemma att göra. jag tycker jag har gjort det ganska bra hittills, att inte sakna hemma för mycket, det har gjort tiden som har gått här väldigt uppskattningsbar, men nu är det första gången som jag säger att jag nästan hellre skulle vilja vara hemma för en stund.

vad är det som har förändrats? har jag förändrats? har allt hemma förändrats? kommer det vara en lättnad att äntligen sätta fötterna på svensk mark? att träffa människor jag saknat igen?

jag vet att december är lite långt bort att längta till, och att jag ska ta vara på tiden i seoul det här året, men just i veckan så är det svårt att låta bli av någon anledning. visserligen skulle jag kunna ta mig hem under mitt långa lov i september, men jag funderar på att spendera lite tid på att resa runt i korea istället, äntligen besöka mokpo till exempel, de säger att det är en sån sjukt fin stad.

idag hade vi de sista två proven för midterms, och imorgon får vi resultaten och på fredag är vi lediga (=MUSIC BAAANK), så snart så ska jag iväg och träffa några klasskompisar och det ryktas om häng vid hanfloden, känns helt okej i sommarvädret.

here we go again ;~;

om 10 minuter så ska axel's plan mot beijing lyfta, och jag har aldrig varit så ledsen över att säga hej då till någon i hela mitt liv. det är bara några månader, bara några stora ögonblick som vi kan dela över skype, tills vi kan vara i samma rum igen, men det finns ingen som jag hellre sjunger med, ingen som jag hellre delar hjärtesorg och lycka med. att det verkligen ska ta 20 år och en resa över halva världen för att inse något sånt. familj är inte något man väljer, det är något man har tur med, och jag kan bara tacka, bocka och gå och vara glad i en livstid över min.

du är vacker, och du strålar,
strålar ljus, emot mig.
du är helig, heligheten,
gör allt synligt.

vi vill vara dina trogna,
vara ljus.
vi vill leva i det vackra,
i ditt leende.

det är så mycket som jag älskar med seoul, så mycket vackert. igår så föreslog laura att vi skulle gå på winebar, och hur bra lät inte det. så där fann vi oss, sittandes på en vinbar, med en falska billigt gott rött vin medan step it up 2(?) gick om och om igen på TV:n. väl spenderad fredagskväll. idag så öser regnet ner, och genom mina ganska dåligt isolerade fönster så hör jag verkligen vinden piska. ska verkligen bli jätteroligt att gå till sinchon, jätteroligt, men det blir köttbuffé till middag och sen födelsedagstårta på det. det här ska nog bli en ganska välspenderad lördagkväll det med. hade.

오늘은 반친구와 같이 한국음식을 만들었어요. 아침에 잡채를 만들고 먹었더니 배가 불렀어요!