häftiga peeps från umeå open. fick från jonatan, som i sin tur fick från snygga amanda. jag hänvisar även till den nya fotobloggen som jonatan har lanserat. ni hittar den !här! har du tryckt på länken än? varför gjorde du inte det för? du går miste om något jäääävligt bra kan jag meddela om. göre ba. hursomhaver så laddar hela subway (förutom carro) för personalfest imorgonkväll. det blir hela kalaset med middag på olles, häng med spel i någon hyrd källare och sen vette tusan vars natten för oss. tackar gud för stängd arbetsplats på fredag och sen på lördag kan jag gotta mig i att jobba från 19 till 04 (you heard me!) alltså vill ni inte bara vara jag? har jag nämnt att jag drar till stockholm i fem dagar på söndag? svisch så går det undan. blir taggad på livet av att se bilden ovan.

välkommen tillbaka till det verkliga livet. vi har varit till umeå och back again, för min del under 24 timmar. hade jag varit en sån som gillar att beskriva allt i detalj så hade jag gladerligen gjort det, men riktigt så funkar det inte. nu är jag tusen upplevelser rikare, som det brukar vara. vi åt middag på costas, världens bästa idé, fastän tog mer än lite tid. dock så var services mycket uppskattad, finns inget bättre än trevliga kypare.

förfesten bestod av några riktigt härliga tjejer, ett spel med personliga frågor, spelet våghals, en pincett i högsta hugg, gruppkramar på toaletten, salem och krunegård på spotify, röda muggar från USA (tack ellen, de kommer så väl till hands!) och en fin stämning.

ca en kvart innan salem skulle börja så hamnade vi till slut på plats. jag kan erkänna att jag var kanske lite för överförfriskad, men vem tusan brydde sig, salle väntade på oss. dum som jag var tappade jag bort precis ALLA jag kände innan showen började. obrydd om det så trängde jag mig in bland folkmassan, hamnade bakom en bridd som nog fick ryck ibland och bokstavligt talat grävde ner sina naglar i min armbåge. fuck it, tänkte jag, och fortsatte min kamp mot platsen längst fram. resultatet ser ni nedan.

det jag tänker säga om själva spelningen, som jag var där för, var att han är så otroligt bra! feelingen, hans hår, alla låtar som man känner igen, som verkligen är genialiska, lyckan jag kände från honom. tiptop säger jag. vad säger ni som var där?

det är nu som jag inte kan gå in på detaljer. hög musik överallt, folkets hus gick inte att orientera sig i, jag och carro hittade ett hemligt disko-rum och vette tusan vad som hände där. sökte för mycket efter oskar, hittade jonatan och fick efter det en ny kompis som jag jävlart ville krama hela tiden. fint namn hade tjejen också, y know who y are.

gick iväg på egen hand ett slag också, och gick vilse lika fort också. tog mig tillslut till salen där markus krunegård hade äntrat scenen. jag är inget fan, tro mig, blev inmotad av personalen. jag som bara hade tänkt stå vid sidan av och se smått ointresserad ut. istället så säger de "du måste gå längre iiin! kan du ställa dig lite längre fram, tack." ville verkligen inte se ut som ett fan.

för att avrunda kvällen valde någon mcdonalds, där det verkligen var krig. en natt på subway är iallafall organiserat krig, det här var slakt. tjejen i kassan var hur gullig som helst, jag försökte att inte vara en jobbig kund. förklarade min kärlek till någon jävel som stod bakom och snackade skit om mig, för att vara the bigger person eller hur man nu säger.

kvällen avrundades verkligen med att se krunegård smyga runt i hotell-lobbyn, och som två riktigt coola tjejer, som jag och caroline är, så tog vi ingen större notis till detta. för som sagt, vi var inga fans. våra vänner fick dock eld i baken när de hörde talas om vem som befann sig var. men när de hunnit ner så hade han redan försvunnit in i mörkret, som den vampyr han är.

jag sitter bara och småmyser för mig själv. imorgon jobbar jag mellan 10 och 19. efter det ska jag vara hela kvällen på canalen i ledarsyfte. hem några timmar för att sova (bella är en stjärna förövrigt). masa mig upp klockan 6 eller tidigare på lördag morgon. jobba mellan 7 och 15. som det ser ut nu fara till sofiahed's lägenhet och snabbdusha av mig alla mackor etc, innan jag tar bussen till umeå klockan 16, och sen så vet ingen vad som händer, förutom en middag med världens härligaste brudar. åhh kan inte lördag komma nu?

på lördag ska virgin mary (gissa vem) med vänner få sin salem.

vad mer kan man begära?

waynes med fina nu, och sen jobb med fin carro.

imorse for min mamma med planet till stockholm. det är konstigt att hon inte är hemma i skellefteå, som hon annars alltid är. men hon gör något som jag är fruktansvärt stolt över. i borås hålls en tävling som heter poetry slam, som hon anmälde sig till och blev uttagen ungefär när jag hade kommit till kina. hon har sagt hela den här tiden när jag har varit hemma att hon är så stolt över resan jag har gjort, dels den själv, och själva vistelsen i kina med jonatan. nu är det andra vägen om. jag är så otroligt stolt över henne. att stå framför jag vet inte hur många människor, och uttrycka ord som kommer från hennes inre, att vara den starka kvinnan jag vet att hon verkligen är.

för två somrar sen, när vi åtog oss uppdraget för the breeze the breath var hon nog minst lika exhalterade som vi var under hela tiden. efter konserten på trästock hade slutat så fick jag ett sms, där hon hade skrivit ner upplevelse som ett poem;

nu hoppar jag bara att det går bra i tävlingen, men hallå, hur kan det inte gå det när ens motståndare heter stubbe? hoppas med mig hörni, jag tycker att min mamma är värd det =)

ibland saknar jag simon... speciellt när han ser ut sådär.

vill bara säga att kungen #1 amiri blev pappa imorse!!
grattis som tusan!!!!1-->

jag har aldrig varit ett riktigt salem-fan, lyssnade aldrig på när folk prisade honom till skyarna, till exempel martin på gemu:n. jag kan fortfarande minnas att han nämnde den här nya skivan (this is who I am) som visst var ett mästerverk, VARJE lektion. brydde mig inte när the man kom till stadsfesten heller. hade ingen koll på att han faktiskt var med i melodifestivalen. hörde något rykte om att han skulle till umeå open, inge mer med det.

jag hörde "keep on walking". häftig låt, den fastnade direkt. den vägrade helt enkelt att försvinna. kvällen som vi alla vill glömma kom, och försvann. salem förlorade, men vi stöttade honom troget. nu har jag köpt mig en biljett till umeå open på lördag, för jag vill se den här himla mannen.

i två dagar har jag lyssnat på hans album på spotify, och det är GENIALISKT. idag på subway tvingade jag våra kunder att lyssna på hans musik medan de åt sina mackor. ignore this ÄR ett mästerverk. this is for. 4 o'clock. RED ROCK. fy tusan, umeå open, här kommer vi, jag och 3 andra riktigt fräscha brudar som ska få oss en dos av örongodis.

jag trodde det var meningen att man skulle få pengar till sin mobil direkt om man betalade via halebop's hemsida? guess I was wrong och nu är jag lämnad ensam och bitter. får försöka mig på deras himla livechatt imorgon... f c u k.

ps, löste sig...

efter lite mix och trix så ska jag jobba natt med sara alltså. det var typ länge sen? och sen blir det döden och upp klockan 10 för att hålla subway igång åter igen. men jag ser fram emot att få känna att jag lever lite. så, away we go. hwaiting!

det känns som om att jag är på skattjakt. en stor röjning är på gång på min sida av rummet. jag har alltid varit dålig på att hålla det rent, att städa det som är mitt. på andra ställen, på jobbet eller hos någon annan, så är jag väldigt noga med att ordning finns. tog just bort allt från mitt nattduksbord, och det var som i sagan om ringen när gandalf hittar boken i moria, tar upp den sakta och borstar bort ett tjockt lager damm för att se vad som finns där under. mycket har legat gömt, men nu ska det komma fram. ut och kriga igen då! salem är på på spotify och det här är det sista jag vill ha sagt;

hahahaha, den här bilden heter "hejsan jag heter karolina och skriver utan att titta"

åh gumman vad du är fin...

jag drunknar i det östra havet.

det är tillfällig skönhet som jag vet kommer vara för evigt.

det är ett leende som jag vet är bra för hälsan.

en kropp med elegans uti fingerspetsarna.

något vackert...

oåtkomligt.

åh geme ba....

idag blir nog en bra dag, med först jonas, sen carro och slutligen mamma framför tv:n och patrick jane.

tösen som alltid stjäl mitt hjärta.

en härlig fotosession senare, samt ny form på ögonbrynen, ilande mellan lägenheter, skrik och stön över poäng som far hit och dit, ett bittert nederlag, fel låt vann, prat om framtiden, världens bästa överraskning utanför subway, planer på måndag, ett inte alltför roligt nattpass, allt mindre rolig städning, en bilresa hem, och nu sitter jag här. det är alltid svårt att varva ner när man väl har jobbat såhär, därför fastnar man en stund framför t.ex datorn.

två veckor känns som en evighet sen. kanske som om det inte ens har hänt, vilket det verkligen har. nu är jag tillbaka i det vanliga livet, som består av att jobba då och då, se how I met your mother, träffa människor, simma varannan dag, vilket är en häftig ny grej som jag har börjat med. utöver det händer det inte så mycket. nu ska jag taggad för ett nattpass inatt, de slutar som aldrig komma. peace out.