JULY

hängde med johan palm, firade sofiahed, ellen kom till skellefteå en sväng sådär helt random, och plötsligt var det trästock! det är en sån tillställning där man bara skall vara enligt min mening, så jag var bara där och lät känslan leda mig. jag såg bl.a miss li, stolen deer, veronica maggio, sälteatern, john ME, noll och några till. hela kalast avslutades med en cykeltur till anna i innervik och världens bästa mys med två underbara tjejer.

 

PDOL var en sån där impulsgrej. jag fixade boende över en natt hos marcus, och vi skulle bara vara där en av kvällarna. jag ville verkligen se the hoochies sista spelning någonsin. fick mig en fling på köpet också, vilket tog upp ca tre veckor av min sommar, och sen bestämde jag mig för att det var slut med det.

 

i övrigt så planerade vi en resa till stockholm som inte blev av, p.g.a att jag fick mitt ett deltidsjobb på subway. det kändes nödvändigt som arbetslös. jag hängde i både skelleftehamn och ursviken en sväng och längtade till oktober i mängder.

 

AUGUST

sommaren var än inte slut och vi fortsatte att njuta, till exempel i annas stuga, och med en picnik vid skellefteälven. jag var till umeå över en natt, spelade golf och grejer. längtade till oktober, och tysken bjöd på personalfest! världens häftigaste stuga måste han ha, och till middag blev det känguru och underhållningen var vattenskoter. awesome. samtidigt började planera att fara till göteborg i september, men drömmarna slogs i kras då det stod klart att jag inte skulle få ledigt.

 

the big party of august var jonatan, maria och ludde's farvälfest i degerbygården. it was awesome. en sån där fest som man minns glasklart fastän det var några månader sen.

 

det var 50 dagar kvar till green day, samtidigt som carina, faster fyllde 50 år som firades med att riktigt kalas i luleå. jonatan ringde mig från en coldplay-konsert. vi gjorde hemmagjorda langos i en fritös. ellen köpte röda partymuggar åt mig från USA. jag utvecklade ett desperate housewives-behov. jonas återupptog vår kontakt via facebook, och plötsligt hade jag funnit en av de människor som jag uppskattar mer än allt annat, en vän som verkligen förgyller ALLT.

 

SEPTEMBER

 

jag träffade jonatan en sista gång innan han for till kina. vi satt i hans bil och lyssnade på coldplay. jag var till umeå med sara under några dagar som vi hade ledigt. jag saknade ES3A inte lite, utan mycket mycket, och återupptäckte vad som är roligt med att ha en systemkamera, och det var en månad(!) kvar tills green day.

 

mina bridds och jag hade en höstplåtning, måste nästan bli en årlig sådan. vi tog kort på varandra och kändes oss vackra i höstfärgerna.

 

vi fem bridds bestämde oss för att ta en biltur till piteå för att hälsa på våran egen simon the man, och se hur livet levde på framnäs folkhögskola. det var en mycket lärorik resa, och vi stötte på mycket trevligt folk, och gamla vänner. mest nöjd måste simon ha varit. fem frischa bridds i sitt rum en hel natt. utöver det så hände det konstiga saker när man jobbade natt på subway.

 

men vet ni vad, de tre sista månaderna får ni höra om nästa år. för nu måste jag duscha och så, ska träffa karolina på 1½. sen bär det av till simon för en underbar middag. vi hörs imorgon, då det är 2010, det känns som sjukt. hejdå.

bloggen är bra att ha, verkligen bra att ha. speciellt när man vill minnas tillbaka till något kanske inte kommer fram på läpparna direkt, men som bara myser i något hörn av ens hjärna. så därför blir det här min genomgång av året som gått, för det sas att det skulle "kännas bättre då." punktform, inte punktform, ingen vet hur jag har tänkt att lägga upp det här, inte ens jag själv. here goes nothing.

still not feeling it.

jag hade tänkt skriva/göra någon slags nyårskrönika nu om det gamla året, men jag är alldeles på tok för trött, less och likgiltig för det. nästa natt kanske. nu vill jag bara ha någon som är min. jag saknar jonas och hans kramar. hejdå.

det blev en webbkamera-dag med många intryck. jag ska upp om 5½ timme för att senare sitta någon god timme med jonatan på waynes och tjattra om ditt och datt (typ planera kina smått?). varför är jag uppe? varför går jag inte bara och lägger mig? fucking mahjong I hate u...

jag skulle kunna tänka mig att ligga med den här filmen, så bra som den verkar?

men hej, har ni saknat mig? gosh, så mycket gjort under så få dagar. därför ska jag nu ge mig på en punktlista, för det blir lättare så.

jag har alltså;

som ni ser så ligger väldigt mycket på plussidan, nästan inget på minussidan. det enda nu är väl att denna snö som viner ner över skellefteå tar kål på mig. vill bara att det ska sluta. denna kväll ska spenderas i hemmet har jag bestämt.

bild från marcus' blogg,
inte för att mina länkningar ger lika mycket besökare som gaybloggen's gör, men ändååå.

men ja, nu ska det få flyta på. och jag och karolina verkar vara likasinnade när det gäller nyårs. skulle ju vara ball om det blev av, jaoooo. aja, vill inte sitta här. vi hörs? svar ja.

han är en sån där kille som står antingen på höger eller vänster sida på bilden, tittar gärna upp eller ner, helst inte in i kameralinsen, och sen så ser han mest bara söt ut, för det är hans IMAGE. sen gör han kingeling awesome musik också. får mig att drömma mig bort. men nu ska jag sova. godnatt.

jag blir så irri på att bloggstatistik ska påverka måendet så fruktansvärt. kommer jag inte upp i samma siffra som gårdagen så är det skit åde. och ögonfransar i ögat är väl inte grejen heller. men ikväll blir en kväll med bella, ben, jerry och criminal minds. och axel lär sig om skalor i vardagsrummet, och jag tror nog att simon tycker det är kul att lära ut till de villiga. en spännande söndag har det varit hittills.

vi har alla en vän; simon 'löffe' löfstedt. han är en väldigt unik person, som jag sätter väldigt högt på mina vänskapshyllor, om det nu finns sådana. en sak som man måste veta om denna snälla kille är att han aldrig betalar för någon annan än sig själv om det inte är så att han blir hotad till livet, kanske inte ens då. men mycket bra, mycket bra.

men, jag ska inte ljuga, jag blev lite småpurken när han i princip ignorerade min födelsedag för över en vecka sen. jag fick ingen kommentar här på bloggen, som jag vet att han följer, inget på facebook, inget sms, inte ens ett telefonsamtal. vad höll han på med egentligen?

igår ringde han, och frågade om det skulle bli något wayneshäng idag eller, eftersom han just kommit hem från piteå. han lät som vanligt, inget "du förresten, grattis i efterskott!" nåväl, det kunde nog styras och idag så hörde vi igen. jag frågade om han hade pratat med någon annan, och hans svar var att om jag ville så kunde jag höra av mig någon som kanske ville haka, som vanligt. "happ" tänkte jag, och brydde mig inte mer om det.

jag for förbi honom, blev bjuden på knäck av hans kära söta mor, och så fort han hade rakat klart sig (notera att jag steg upp efter honom, och ändå var han inte klar när jag kom dit) så for vi en runda på stan, och gick tillslut till waynes. bella stod, som hon brukar, i kassan.

simon sa lite eftertänksamt "amen, välj vad du vill så payar jag." jag tittade på honom och tänkte "vad är det för fel med honom?" bjuda på fika är inget som simon gör bara sådär. han såg som lurig ut. sen slog det mig, och han sa "som en sen födelsedagspresent." han hade alltså planerat det sen han såg att jag fyllde år på facebook och tyckte att det var för opersonligt med fb, blogg, sms och samtal. jag blev så paff, men så glad, för det personliga touchen.

åh, jag beställde för två dagar sen bilder från fujidirekt, och idag kom de hem till oss, det vill säga sjukt snabb leverans! frakten kostade 30 kronor och bilderna 0,75 kr/styck. det betyder att det känns sjukt himla värt. jag tror jag ska framkalla alla bilder som jag någonsin tagit och blivit nöjd med + de som betyder något, minnen helt enkelt.

5 bilder av 23 som ska pryda en vägg i mitt framtida hem.

'cause I'm losing what's left of my dignity,
a small price I'll pay to see that you're happy.
forget all the disappointments you have faced.
open up your worried world and let me in.

tur att billie joe kan uttrycka allt som jag inte lyckas med själv =)

enligt ryktet så släpper the network ett nytt album nästa år.

längtar.

det är värdelöst att blogga när man varken har något att säga eller bilder värda att lägga ut. det här får bli en ovärd/värdelös dag. över och ut.

bortsett från att jag inte tycker att kylan är riktigt okej så har dagen varit som en frisk fläkt.

borde man börja sammanfatta år 2009 snart? det känns som om att det nyss började egentligen. det känns som att det nyss var första januari och jag, carro, simon och bobban satt i carros kök och åt kladdkaka till frukost, den ena mer sliten än den andra. det känns som igår vi tog studenten. det känns som igår vi upplevde den bästa sommaren någonsin. och det känns nästan som igår vi såg green day live i stockholm. det känns som om att jag har haft ett väldigt betydelsefullt år för mitt eget bästa. jag har lärt känna så mycket nya vänner, och jag har lärt känna gamla vänner mycket bättre, och jag har varit tvungen att släppa taget om några. jag har framförallt lärt känna mig själv bättre, och på något sätt blivit den person som jag kommer vara resten av livet. har ni funnit er själva i år?

men ja, än är inte 2009 slut, och snart börjar ett nytt decennium, och det känns sjukt att tänka över vad som kommer hända under det. 00-09 gick bestod bara av skola. 10-19 kommer bestå av att sätta så många fotspår som möjligt ute i världen och kanske till slut hitta den man ska spendera resten av livet med. sjukt? you tell me.

tillbaka till verkligheten nu. sofia hedlund har tagit ett extra kliv och flyttat till en lägenhet nära centrum, och ikväll blir det inflyttningsmys efter jobbet. jag längtar som tusan.

jag får hjärtat att slå lite extra fort med ett avsnitt av criminal minds. the unsub dödar och skär ut ögonen på folk. gu så äckligt, men det är det bästa jag har att komma med för tillfället. hjo, lite tråkig e jag å nu skriver jag mest ba för att skrivaa...

och idag blev jag åter igen lite extra taggad på kinakinakina.




hört pokerface med you me at six? spotifya om inte!

hehe.

det finns inget som ser så dumt ut som när man ska låtsas spela gitarr i en amerikansk tonårsrulle och gör det ganska klantigt och fel? (såg just klart raise your voice på voddler. yikes.)

jag går igenom dagen och inser att det har varit en bra dag. en bra dag helt enkelt. jag blir varm i hjärtat när folk finner det i sig sälva att säga det enkla ordet "grattis" och ibland något mer utförligt, kanske för att man minns det, kanske för att man såg det på facebook, men att man för en sekund bara tänkte på mig. fina personer.

när vi skulle lämna min systers lägenhet ikväll så bad jag om en puss från carmen. jag fick en hel sjö, så otroligt blöt var den. jag fick en puss och en kram av kike också. när jag skulle släppa mumlade han hastigt "jaälskardig". pappa hörde det också. han är ibland en sån rolig unge. pappas köttfärssås till middag var ingen hit. kike började med att säga "det är äckligt" och fortsatte med "jag älskar inte detta". en liten spanjor.

så tack för i år, och ses nästa. då fyller jag år på en fredag och vi kommer verkligen ha skäl till att fira, det gäller alla fyllda år 1990. godnatt.

den bästa födelsedagspresenten. ja ni hörde rätt. när axel fyllde hade jag pratat med min vän simon om en "gitarrlektion" som han skulle hålla med min bror under jullovet. axel älskar att spela gitarr, och varje gång han har kommit hem från en konsert där simon har dragit något fett gitarrsolo så har han varit helt i gasen och pratat om att lära sig skalor och hela köret.

axel blev iallafall glad överlycklig av presenten. och jag var nöjd, för jag menar, det skulle gynna honom, hoppas jag iallafall.

så, nu har axel gett mig i present att... vi ska umgås med varandra. förstå att det är något som vi aldrig har gjort. vi må ha en väldigt fin bror/syster-relation, och en ännu finare som har växt till sig under några veckor, men vi har aldrig verkligen varit med varandra. så, jag får bestämma allt, när, vad vi gör och hur det görs. han bjuder. jag funderar på något vanligt, som bio, se något som passar oss båda. men jag längtar, för jag vill verkligen umgås med min bror. min finaste lillebror. åhhhhh.

iallafall, nu far jag till umeå, har en fikadate med sneakattack inplanerad, såsom mys med pappa, syster och minispanjorerna. så nu måste jag springa, farmor har något problem med datorn som måste lösas också. harehoj och vi ses i sinom tid.

umeå, inte umeå. mår som skit vad jag än överväger. det här är inte en bra kväll, der här är inte en bra kväll. vill ba ha alla samlade, men brukar det någonsin gå vägen? nej NEJ nu säger vi godnatt och hoppas på en bättre morgondag. godnatt.

kanske inte har nämnt att jag fick ett julkort häromdagen också, från allas vår vän sofiahed.

tack, jag blev varm i hjärtat.

jag har fått en tidig födelsedagspresent av sofia och både jag och axel gillar't!

hehe, förlåt för all text, ingen behöver läsa, det var mest för min egen skull. nu ska jag göra mig klar, och fara och träffa sofia sen, och hoppas innerligt att det finns kvar biljetter till annandan på station. hoppas för min skull också.

så såg det ut den 11 juni, bara vita mössor överallt.

min mamma kom i mitt rum igår efter en tripp till biblioteket. med ett mycket nöjt leende så drog hon fram tre böcker som kanske skulle fånga mitt intresse. en vampyrs bekännelse var den första, dexter var den andra, men den tredje och sista fick mig att sätta mig upp ur sängen och bli alldeles till mig. skynda att älska av alex schulman.

jag gillar den mannen. han är som vettig. när han var elak mot alla, och när han skulle bli pappa och bytte sida helt. han skrev ändå alltid intressant, på ett sätt som fångade, och någon slags humor infann sig alltid. jag visste att boken skulle vara bra, kanske var det ämnet han skrev om, kanske var det sättet han skrev på.

boken handlar om allan schulman, som vid gammal ålder fick tre barn, och tillbringade mycket tid i en stuga i värmland över sommrarna med dessa. det var calle, minstingen, alex, mellanbarnet, och niklas, den största. alex berättar om så mycket, om pappas stora passion för att basta, kräftor och att skriva ner alla händelser omkring honom i sina anteckningar. varje midsommar i stugan hölls coca-cola cup. pappa stod i mål, och för varje mål en pojke sköt så fick han en coca. traditionen höll sig i sjutton år. sista året kunde inte pappa ta sig till stugan på grund av ålderdom och sköra leder. coca-cola cup hölls i lägenheten i farsta istället. det året dog han, 84 år gammal. alex var bara 27.

jag började läsa boken direkt, la den ifrån mig under dagen, tog upp den sent på kvällen igen. jag var inte klar förrän halv tre på natten. men det var det värt. självklart hade det kommit tårar, men det kändes som något som hörde till. boken berörde mig så. alla samtal mellan far och son var så väl beskrivet, och det var nästan som om att jag själv var med i handlingen.

det fick mig att tänka på min egen morfar, och alla tillfällen vi spenderade i arvidsjaur. jag började nästan skriva en egen bok i huvudet. en bok om ture, min morfar som dog i parkinson för några år sen. jag har inga minnen från när han var helt frisk, men jag vet att när jag var kanske fyra år så hade han ett runt vänligt ansikte, kunde gå själv, leka med oss. det var innan sjukdomen hade infunnit sig helt.

han var en otroligt speciell person. jag kan med största säkerthet säga att det är från honom all musikalitet kommer ifrån. han spelade piano, trummor, trumpet, och arrangerade så mycket själv. halva mormor och morfars vardagsrum fylldes av en gammaldags inspelningstudio. det fanns ett piano och några manicker som visste skulle spela in. på hyllan bredvid stod det gamla foton, deras bröllopsbild, på mig och axel, på mina kusiner. på väggen hängde det en bild på morfar när han satt vid ett trumset och spelade trumpet, och en från hans hockeydagar. jag fick dock aldrig hans sportintresse.

det var något speciellt med att komma till arvidsjaur. jag minns det när jag läste boken. alex beskrev stugan i värmland så otroligt fint, mycket detaljer och känslor. jag tänkte på mormor och morfars hus. det hade en speciell doft, en på sommaren, en på vintern. på sommaren var det nästan alltid varmt, mormor hade planterat så mycket blommor i rabatten och det var no limits för oss barn att leka. innomhus var det ett paradis. alla sorters leksaker fanns det, och morfar var en hejare på att hitta på nya. en pricktavla fanns det, en korg med lego, ett disney-pussel som vi har lagt ungefär tusen gånger. vi hade tillgång till allt som fanns i mormors alla lådor i köket, och vi lekte med fantasi och gjorde hinderbanor. det fanns ett skåp med bara VHS-filmer, filmer som morfar hade spelat in, gamla barnprogram som tintin, småstjärnorna, ett program som handlade om borttappade skor. åh, det var himmelriket för mig och min bror.

det fanns en dörr som ledde ner till källaren. i trappen hade morfar satt upp, jag vet inte hur många, olika handtag som man kunde ta tag i. alla såg olika ut, och satt på olika höjd, och vi kom på en lek att man skulle röra alla handtag minst en gång på vägen ner. där nere möttes man först av en verkstad, där morfar hade tejpat fast halva tennisbollar över hanterna för att vi inte skulle skada oss. det fanns även travar med serietidningar, ett pingisbord, en minigolfbana och ett inkomplett trumset. det skulle ta evigheter att nämna alla andra ting man kunde ha användning av där nere.

det var det arvidsjaur var för mig i unga dar, ett ställe där man kunde vara ett barn vad som än hände. och jag minns att det var roligt att vara med morfar, han var som speciell. jag hade velat berätta allt om honom och vad han hittade på, men detta har tagit musten ur mig. fråga istället, om ni vill höra om min morfar.

han dog i september, 2003. ni kanske inte vet det, men parkinson förstör en människa, gör honom oigenkännerlig. det gjorde ont att träffa honom den sista tiden på hemmet, han såg inte ut som sig själv, pratade inte, åt inte, och på något sätt kändes det skönt när han hade somnat in. men det var ändå min morfar, som jag tyckte om. väck mig när september är över, så kan man säga. det handlar om att inte vilja bli påmind av att någon är borta, bara minnas det som fanns.

jag fick skit från jonatan nyss för att jag hade formulerat mig dåligt i tidigare inlägg angående kina? att jag inte lät nog taggad? men nu ska ni få veta ett sanningens ord; JAG ÄR SÅ OTROOOLIGT TAGGAD PÅ DET HÄR! det är ju omöjligt att förutse hur himla ball det kommer att bli, men på något sätt vet jag ändå. bara att få uppleva en lite del av vad min vän har fått uppleva i ett halvår slår så himla mycket.

china, here I come, så att säga.

HAHAHA alltså vissa bilder är så otroligt roliga att jag bara vill skratta rakt ut. vad hände... majoriteten av bilderna är suddiga, whatever. det var i alla fall en himla kul kväll, men övriga världen kan bara få smakprov.

så skål för det. nu är det egentligen musik i advent på atorp, där jag tror jag skulle vara. men jag vet inte, jag har gått tillbaka några snäpp. det är som om jag vill försvinna ett tag och komma tillbaka när det känns rätt igen. som om att jag vill sova, och vakna när det slutar kännas konstigt att se folk i ögonen med dåligt samvete över något. näe, konstig helg, konstig kväll. jag har lust att byta bort mitt pass på onsdag och fara till umeå och vara där resten av veckan, bara för att jag skulle kunna. eller så kan så någon vänlig själ ba komma hit.

under hela hösten hade jag att se green day live att se fram emot. sen var det som tomt. vad fanns det att se fram emot sen? nu när jag ser på mina elektroniska biljetter till beijing, och stockholm så slår det mig att det verkligen är kina. cad som kommer efter det har jag inte planerat än, men det har förmodligen inget med skellefteå att göra.

nu får jag bilder av carro från förra söndagen, längtar tills jag får se.

when you're at the end of the road,
and you've lost all sense of control.
and your thoughts have taken their toll,
when your mind breaks the spirit of your soul.

your faith walks on broken glass,
and the hangover doesn't pass.
nothing's ever built to last,
you're in ruins.

jag fick just ett mail. min pappa har alltid haft ett sinne för humor, eller så är han allvarlig, men jag hoppas innerligt att det är det förstnämnda vi snackar om.

min egen bror håller med om föregående inlägg, vad är detta?

hjärtat slår tusen gången hårdare och tårarna rinner på grund av obeskrivlig lycka. det här är nästan det vackraste jag har hört. det innehåller allt plus lite till, vackra stråkar, körstämmorna gör allting magiskt, kvinnan som sjunger gör det med finess, den nya tonarten är perfekt. det är såhär låten ska vara, i musikalform. gåshudet har inte lagt sig än. perfektion. herregud.

MÅSTE SE DENNA NU!

sofia, jag föreslår att detta blir ditt skivomslag när du till slut bestämmer dig att lägga manken till och producera en sådan. vinter, mystik, skönhet, allt i ett. vill ba krama dig och säga hur bra du är, för det är du. hoppas vi är vänner förevigt. så, då var det sagt.

a fire burns today of blasphemy and genocide.
the sirens of decay will infiltrate the faith fanatics.

1 december börjar med snö. nu är det bara 10 dagar kvar till något som egentligen inte spelar någon större roll, och 24 dagar kvar till en dag som jag önskar var mer betydelsefull än vad den är nuförtiden, för mig iallafall.

jag vet inte om det är så att jag alltid vaknar på fel sida av sängen, eller att julandan inte har satt sig än. men jag håller med caroline, jag ser fram emot massa pepparkakebak, och lussebak. vad sägs om det?

men nu kom jag på en sak jag ska göra för att påskynda stämningen. se ett avsnitt av jul i kapernaum! världens bästa julkalender kanske. och förlåt för tråkig blogg...